I samhället där vi lever, verkar & bor, finns det många personer som är hörselskadade och en del är till och med döva.
Hur kan vi hjälpa när vi inte talar samma språk? Hur ska de här personerna känna sig delaktiga i samhället?
Visst är det underligt att man inte i skolorna har tecken som stöd som ett obligatoriskt språk att lära sig från tidig ålder. Många förskolor har anammat tecken som stöd, för att hjälpa barnen i deras språkutveckling. Skolan har inte den språkutbildningen som obligatorisk.
Tänkvärt tycker många...vi ska väl alla kunna språkas vid i samma land. Möter man en en mamma som är döv och hon undrar tecknande "hur jag hittar till lekplatsen?" Kan man tecken så svarar man enkelt på den frågan.
Men som läget är idag, när nästan ingen kan tecken, går nog den här mamman & letar & letar utan att kanske hitta, för vem ska hon fråga?
Handalfabetet är något som man kan lära sig på egen hand, på så vis kan man samtala med alla andra som också kan det här alfabetet. På nätet hittar man teckenspråkslexikon på www.ling.su.se/teckenspråkslexikon
Det finns också appar till mobiltelefoner som har tecken som man kan lära sig, det är både enkelt att söka ord & lära sig.
Många vuxna & barn tycker det är roligt att lära sig ett nytt språk!
/Bloggsnäckan