Vill utreda tolktjänsten igen

Nu vill ministern utreda tolktjänsten – igen: "Djupt oroande förhalning"

Två års väntan på en reformerad tolktjänst blir nu ännu längre.
Redan 2011 ställde sig hörsel- och dövorganisationerna bakom förslagen i utredningen "En samlad tolktjänst". Men socialdepartementet väljer nu att skrota förslagen om nationell samordning, och börjar om med en ny, intern utredning.

Vid ett möte före jul hos socialdepartementet fick hörsel- och dövorganisationerna beskedet att en "intern utredare" nu ska utreda tolkfrågan igen, utifrån nya direktiv. Frågan är "i stort sett tillbaka på ruta ett", uppger tidningen Riksdag & Departement i en artikel.
– Socialdepartementets förhalande är djupt oroande, säger HRFs förbundsordförande, Jan-Peter Strömgren.
– Jag befarar att vi inte kommer att få se några verkliga förbättringar av tolktjänsten, trots att behovet verkligen är skriande.

Tolkanvändare i kläm

Dagens tolktjänst har allvarliga brister. Det är ofta oklart vart man ska vända sig för att få tolk och vem som ska betala för det. Användare kommer därför ofta i kläm mellan landstingets tolkcentral, arbetsförmedlingen, arbetsgivare och andra parter. Detta får särskilt allvarliga konsekvenser inom arbetslivet, där det händer att arbetstagare inte kan göra sitt jobb, missar anställningar och får andra problem.

Utredningsförslag i långbänk

För drygt två år sedan föreslog utredningen En samlad tolktjänst (SOU 2011:83) en nationell samordning av tolktjänsten och enklare ingångar för den enskilde användaren. Betänkandet fick mycket positiv respons från HRF och andra hörsel- och dövorganisationer, som hade fått med en hel del av sina synpunkter i förslagen.
Sedan dess har socialdepartementet dragit frågan i långbänk. Ansvarig minister, Maria Larsson (KD), var missnöjd med utredningen och valde att inte ens skicka den på remiss. Framför allt handlar det om att en förbättrad tolktjänst inte får kosta mer än i dag, och socialdepartementet hävdar att det inte går att åstadkomma det utredningen föreslår – en nationell samordning, med effektivare organisation och fler tolktimmar – inom de befintliga ekonomiska ramarna.

Ingen tolktjänstmyndighet

Ett av de viktigaste förslagen i den tidigare utredningen var att det skulle inrättas en nationell tolktjänstmyndighet. Detta skulle göra det möjligt att få bukt med den otydliga ansvarsfördelningen och de stora skillnaderna mellan olika delar av landet, där tolkcentralerna gör olika bedömningar av likvärdiga tolkbeställningar.
Socialdepartementet har nu gjort helt klart att nationell samordning hos en ny eller en befintlig myndighet säger de nej till, av kostnadsskäl. Trots det är HRF och övriga organisationer angelägna om att få igenom någon form av samordning på nationell nivå, till exempel ett gemensamt bokningssystem för hela landet.

En "ingång" och skärpt lagstiftning

Departementet vill fortfarande få fram en samlad ingång till tolktjänsten, och förenkla för den enskilde, inte minst när det gäller tolktjänst inom arbetslivet. Det är också aktuellt med tydligare lagstiftning på området.
HRF anser att ny lagstiftning på området inte ska ligga i hälso- och sjukvårdslagen. Det är viktigt att sluta definiera tolkanvändare som "patienter". Det är också viktigt att inte behöva skriva in sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen för att kunna få tolk på jobbet. Tolkanvändare ska respekteras för vad de är, och inte per automatik hamna i facken "sjuka" och "arbetssökande".

Artikeln är hämtad på hrf.se

/Bloggsnäckan