Tecken – ett modersmål
Lärarutbildningen missar att ta upp hörselskadades
tvåspråkighet, skriver lärarstudenten Carina Trolsegård.
Lärarutbildningen för svensklärare måste lyfta fram kunskapen om teckenspråket.
Det finns fortfarande många lärare som
inte har kunskap om dövas tvåspråkighet. Ofta har jag fått frågor som:
Kan döva läsa och skriva?
Nästan all
kurslitteratur och alla föreläsningar som jag har deltagit i har tagit
upp hur andraspråkselevers ordböjningar kan se ut. Men inte en enda gång
har vi under kursen (PDG471 HT12) vid Göteborgs universitet diskuterat
teckenspråket.
Kursen i svenska behandlar läs- och
skrivmöjligheter för alla skolelever utifrån ett andraspråksperspektiv.
Men dövas tvåspråkighet har inte tagits upp i kursen, vilket innebär att
kursinnehållet har fått en felaktig benämning.
Döva elevers tvåspråkiga läs- och skrivutveckling bör vara en del av utbildningen för alla som läser på lärarprogrammet.
Döva har teckenspråk som sitt förstaspråk och svenska som sitt andraspråk.
Döva barn knäcker inte läskoden på samma
sätt som hörande barn. För att döva barn ska kunna knäcka läskoden måste
lärare kunna förklara det svenska ordets innebörd på teckenspråk. Detta
för att barnet ska kunna jämföra båda språken med varandra.
Elever som läser svenska som andraspråk
ska ges strategier för att kunna lära sig läsa och skriva. Men vilka
strategier gäller för döva elever? Hur förhåller sig teckenspråk och
svenska till varandra? Tyvärr har svenskkursen på Göteborgs universitet
inte besvarat dessa frågor.
Hur ska jag
som blivande lärare kunna ge döva elever bättre förutsättningar, då jag
inte får den utbildning som jag behöver för att kunna undervisa döva i
tvåspråkighet?
Jag vill tillägga att det finns en
kursplan för döva och hörselskadade och att alla under sin
lärarutbildning borde ha fått ta del av den informationen.
Vad beror det
på att lärarutbildningen för svensklärare inte har tagit upp någonting
om dövas tvåspråkighet, trots att kursen innefattar svenska som
andraspråk?
En studievägledare på
lärarutbildningscentrum antar att det beror på kunskapsbrist. Man har
inte tänkt på att teckenspråkiga/döva har svenska som sitt andraspråk.
En kursansvarig på institutionen för
didaktik och pedagogisk profession har inget svar på frågan om varför
lärarutbildningen inte tar upp dövas tvåspråkighet. Men hon är positiv
till att ämnet finns med i framtidens kursinnehåll.
Just nu håller
de kursansvariga på att planera vårens lärarutbildning på institutionen
och de är positiva till att teckenspråket och dövas situation blir en
del av utbildningen.
Det ska bli intressant att se om de skapar en likvärdig utbildning och lika förutsättningar för både hörande och döva.
Jag är mycket glad över detta engagemang
och håller tummarna för att teckenspråket och döva kommer att nämnas i
framtida kursplaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar