Två års väntan på en reformerad tolktjänst blir nu ännu längre.
Redan 2011 ställde sig hörsel- och dövorganisationerna bakom förslagen i
utredningen "En samlad tolktjänst". Men socialdepartementet väljer nu
att skrota förslagen om nationell samordning, och börjar om med en ny,
intern utredning.
Vid ett möte före jul hos socialdepartementet fick hörsel- och
dövorganisationerna beskedet att en "intern utredare" nu ska utreda
tolkfrågan igen, utifrån nya direktiv. Frågan är "i stort sett tillbaka
på ruta ett",
uppger tidningen Riksdag & Departement i en artikel.
– Socialdepartementets förhalande är djupt oroande, säger HRFs förbundsordförande, Jan-Peter Strömgren.
–
Jag befarar att vi inte kommer att få se några verkliga förbättringar
av tolktjänsten, trots att behovet verkligen är skriande.
Tolkanvändare i kläm
Dagens tolktjänst har allvarliga brister. Det är ofta oklart vart man
ska vända sig för att få tolk och vem som ska betala för det. Användare
kommer därför ofta i kläm mellan landstingets tolkcentral,
arbetsförmedlingen, arbetsgivare och andra parter. Detta får särskilt
allvarliga konsekvenser inom arbetslivet, där det händer att
arbetstagare inte kan göra sitt jobb, missar anställningar och får andra
problem.
Utredningsförslag i långbänk
För drygt två år sedan föreslog utredningen
En samlad tolktjänst (SOU 2011:83)
en nationell samordning av tolktjänsten och enklare ingångar för den
enskilde användaren. Betänkandet fick mycket positiv respons från HRF
och andra hörsel- och dövorganisationer, som hade fått med en hel del av
sina synpunkter i förslagen.
Sedan dess har socialdepartementet dragit frågan i långbänk. Ansvarig
minister, Maria Larsson (KD), var missnöjd med utredningen och valde
att inte ens skicka den på remiss. Framför allt handlar det om att en
förbättrad tolktjänst inte får kosta mer än i dag, och
socialdepartementet hävdar att det inte går att åstadkomma det
utredningen föreslår – en nationell samordning, med effektivare
organisation och fler tolktimmar – inom de befintliga ekonomiska
ramarna.
Ingen tolktjänstmyndighet
Ett av de viktigaste förslagen i den tidigare utredningen var att det
skulle inrättas en nationell tolktjänstmyndighet. Detta skulle göra det
möjligt att få bukt med den otydliga ansvarsfördelningen och de stora
skillnaderna mellan olika delar av landet, där tolkcentralerna gör olika
bedömningar av likvärdiga tolkbeställningar.
Socialdepartementet har nu gjort helt klart att nationell samordning
hos en ny eller en befintlig myndighet säger de nej till, av
kostnadsskäl. Trots det är HRF och övriga organisationer angelägna om
att få igenom någon form av samordning på nationell nivå, till exempel
ett gemensamt bokningssystem för hela landet.
En "ingång" och skärpt lagstiftning
Departementet vill fortfarande få fram en samlad ingång till
tolktjänsten, och förenkla för den enskilde, inte minst när det gäller
tolktjänst inom arbetslivet. Det är också aktuellt med tydligare
lagstiftning på området.
HRF anser att ny lagstiftning på området inte ska ligga i hälso- och
sjukvårdslagen. Det är viktigt att sluta definiera tolkanvändare som
"patienter". Det är också viktigt att inte behöva skriva in sig som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen för att kunna få tolk på jobbet.
Tolkanvändare ska respekteras för vad de är, och inte per automatik
hamna i facken "sjuka" och "arbetssökande".
Artikeln är hämtad på hrf.se
/Bloggsnäckan