Dålig hjälp till hörselskadade barn

Jag har under veckan som gått läst olika tidningsnotiser angående skolan och deras hjälputrustningar för barn med hörselskador.
Det är stora brister med hjälpmedlen och risken för de här barnen att tolka fel är ju oerhört stor!

"Utan hörapparaterna är det tyst för Johanna

Dålig hjälp till hörselskadade barn

Johanna är gravt hörselskadad. Men trots det konstaterades inte hörselskadan förrän hon var närmare två år gammal.
- Det var vid hörselkontrollen vid åtta månaders ålder som det började upptäckas. Men sedan fick vi göra flera tester innan
Johannas hörselskada konstaterades, säger Johannas mamma Helen.
- Det är svårt att upptäcka hörselskador. Johanna hörde ju när min man kom hem. Fast hon hörde ju honom inte, hon kände luftdraget vid golvet i stället. Johanna Fransson har precis slutat årskurs åtta på Arabyskolan. Och under Johannas åtta år i skolan har mycket försämrats.
- Man märker försämringarna i skolan. I första klass hade
Johanna 15 hjälptimmar som var riktade till henne. Nu är de riktade hjälptimmarna helt borta, säger Helen.
- Det har blivit sämre i skolan sedan jag började sjuan. Det är mycket mer buller nu. Jag skulle gärna ha mindre klasser i stället. Då skulle det nog bli bättre, säger Johanna.

 

Hör inte klasskompisarna
Johannas lärare har mikrofoner på sig för att Johanna ska kunna följa med i undervisningen. Fram till årskurs sex fanns det även mikrofoner på klasskompisarnas bänkar. Men i Kronoberg finns det bara en anläggning med mikrofoner även till klasskompisarna. Just nu har en elev i
Alvesta den anläggningen.
- Anläggningen är tio elva år gammal dessutom. Man tycker att det är dåligt de inte kan ta fram bättre hjälpmedel nu när det finns så mycket digitalteknik. Utrustningen med bänkmikrofoner är väldigt otymplig
eftersom alla bänkar sitter ihop med sladdar. Och för ett barn är det nog inte så kul att bli utpekad på det sättet, säger Helen.
När klasskompisarna hade bänkmikrofoner kunde Johanna höra allt som hände i klassrummet. Utan mikrofonerna kan det vara svårt för Johanna att följa med i diskussioner.
- Jag missar säkert saker som jag inte hör. Men det märker jag ju inte. Fast när vi har debatter tycker jag ändå att jag följer med i dem, säger Johanna.

Orolig
Johanna och Helen tycker att hjälpen för de hörselskadade barnen har blivit mycket sämre sedan den omstrukturerades för ett par år sedan. Innan hade till exempel all personal som arbetade med de hörselskadade barnen möten en gång i månaden. I dag finns det inte längre någon audionom som är ansvarig för barnen eftersom den tidigare är tjänstledig.
- Försämringarna oroar mig. Speciellt är jag orolig för de små barnen med hörselskador.
Johanna har fått bra hjälp under uppväxten, men vad ska de barnen få?"